Vårspringet lång (12/04/2026)

K1
Styr grovt NO, såg gula branthöjden och ännu mer gult framöver. Bra start.

K2
Ut till vägen, fortsätt en bit N på den. Sedan är planen att följa sankmarken till den tar slut och där ta mig upp på min höjd. På vägen fick jag med mig sänkan mellan första höjderna, branterna och stenen. Jag ger mig upp där jag tänkt men åt fel håll. Jag fick för mig att jag skulle över det blöta och sedan upp. Det var fel, där stämde inget men det tog ett bra tag innan jag fattade detta. När jag fattar att det måste vara fel drar jag S och försöker läsa in mig, jag trodde jag lyckats några gånger och kollade in några potentiella gulhöjder. Sedan gav jag upp och drog O för att börja om från vägen. Utan att veta det möter jag ett gäng klasskamrater på rätt väg. Jag kommer upp på gulhöjd och ser vägen, nu vet jag vart jag är. Omtag. När jag närmar mig rätt parti får jag för mig att min höjd är den högsta, således drar jag till den högsta men där finns inget som passar. En annan löpare följer mig i letandet, han verkar inte heller ha koll. Efter ett tag drar han iväg med bestämd fart och kurs. Han vet har sett något. Tack för det. Efter stämpling räknar jag kurvor och då är det tydligt att min höjd inte alls ska vara högst. Säsongens första MONSTERBOOOOM.

K3
Jag fortsatte faktiskt efter K2. Genomför fint, kommer ut i hörnet och tar mig upp. Styr lite från hygget och min höjd är tydlig. Tar mig upp och över till rätt sida. Ser den på håll efter ett tag.

K4
Planen var att springa via hyggena och trycka mig igenom. Efter vätska ändrar jag mig, tänker att det säkert är jävligt rövigt den vägen. Springer runt istället. Attacken från vägen går ganska bra trots att jag till en början följer höjden år fel håll. På andra sidan sankmarken får jag gula lillhöjden och strax därefter ser jag skärmen.

K5
Tar ut en kurs och kämpar mig fram. Snabbgubbarna utnyttjade det vita lite mer. På vägen upp anar jag mig till var höjden är och vart branten då borde sitta. Bra utfört.

K6
Tog ut en ny kurs. Det där var ett ganska fint parti i en jobbig omgivning. På andra sidan sankmarken anar jag mig till var höjden är och kan fortsätta mot bortre gula och sänkan på baksidan.

K7
Nu har jag skött mig ganska bra efter monstret. Jag tar återigen ut en kurs och trampar på. Det var tacksamt i början med blötrännan. Där upplevde jag mina kallaste fötter någonsin, där hade jag behövt våtsockor. Jag märker att jag drar lite och på andra sidan fattar jag att jag kommit upp till vänster om höjden med branter på baksidan. Jag gör en godtycklig justering höger och fortsätter sedan på min kurs. Ute på hygget får jag inte ihop det. Jag anar en höjd en bit in och tar mig upp på den för att försöka fatta. Där blir jag stående, inte en själ i närheten men någonstans ifrån hörs bilar. Jag ser en rejäl höjd men gult på tillbaka bredvid där jag kom ifrån. Den ser mycket mer omfångsrik än det jag ser på kartan. Åt andra hållet, också rejäla höjder med gult på men dit orkar jag nästan inte. Kollar klockan 1.16, borde varit i mål nu, ska jag skita i det här? Vad ger det? En löpare dyker upp på höjden jag ser, känner igen han från tidigare race. Vad gör han? Han får hjälp av en annan löpare och jag tänker, va fan, jag drar dit och kollar. Där satt min sten. Jag borde varit mer noggrann när jag passerade höjden med branter och agerat på den informationen. Kanske var jag ändå inte helt säker på att det var den?

K8
Jag följer den andre löparen. Vi snackar lite.

K9
Jag tog ut en kurs men följde initialt den andre. När det blir mer löpvänligt glider jag ifrån..och snett. Någonstans ute på hygget inser jag att en korrigering vänster behövs. Däråt anar jag också något gult som skulle kunna hålla en brant. Bra löst.

K10
Ut till vägen, dricker vatten igen. Lämnar en vätskestation tidigare än planerat. Har inga problem att hitta till hygget. Där tar jag en kurs jag inte lyckas hålla, korrigerar under ledningsgatan, därifrån håller jag kurs och gula ner till stenen.

K11
Klarar jag maxtiden? Var den 2 eller 2,5 timmar? Jag orienterar lite, passerar gulhöjd på vänster sida, sänkan och sedan upp på gulhöjden, ner på andra sidan, på stigen S om stenarna och sedan rätt upp. Kommer rätt på sankmarken.

K12
Trevar mig fram S, ser den när jag närmar mig. En ovanligt tacksam kortsträcka, ibland kan de vara riktigt kluriga, som upplagt att en ska underskatta svårigheten.

K13
Sista riktiga kontrollen. På vägen ner får jag bra överblick, vita ön är tydlig. Jag rundar lite vänster. På ledningsgatan kan jag korrigera mig in till höger om höjden. Följer sedan hyggeskanten fram, skärmen sitter ganska öppet från mitt håll.

K14-M
Finns det grönt tar vi den vägen. Sedan löpning.

En riktig käftsmäll. Nu kan vårformen vara över. Det blir hursomhelst en liten o-paus på minst fyra veckor.