Nationale Nord Ouest (H21A) (09-03-2014)

GPS-klockans satellitkontakt verkar har varit svajig under loppet, så spåret är manuellt passat utifrån mellantider och minnet.

Lugn och skärpt start till ettan, längs åsryggen - kändes säker, viktigt! Hänger på en snabbfotad fransos ner mot tvåan, men checkar likväl av stigkorset och håller bra koll på kompassen. Tappar hänget i snåren strax före kontrolltagningen. Trean känns lätt som en plätt, enda orosmomentet är en lös hund som för några sekunder tycks vilja göra mig sällskap hellre än sin husse och matte på söndagspromenad.

Om 1-3 går som smort så kommer första brakbommen till fyran, det är känt sedan tidigare som det gängse mönstret för min del ... En ytterst pinsam nybörjarbom blir det dessutom, då jag helt sonika misstar den blå nordlinjen på kartan för ett dike som skulle leda mig rätt på kontrollen; inget dike finns det förstås. Har heller aldrig sett den typen av kontrollpunkt förut (som en krökt brant), så jag vet inte exakt vad jag ska kolla efter även om jag kan gissa att det borde vara typ en jordvall. Söker metodiskt av hela slänten. Till slut inser jag det omedelbara behovet av enkel självterapi, lägger alla mina frustrationer i frasen "SACRE BLEU!" som jag utslungar så att speakern på TC en kilometer bort möjligen överröstas för ett ögonblick, och strax därefter finner jag kontrollen där jag egentligen visste att den skulle sitta, OVANFÖR slänten ...

På långsträckan bestämmer jag mig genast för att följa stigen ner mot den större vägen, och får till en början draghjälp av två "harar" som jag sedermera går om. Ganska länge är jag av någon anledning blind för de röda kryssen på bilvägen i kartans kant, och tänker att det var underligt att den inte är markerad som förbjuden men att då kan jag ju lika gärna springa längsmed den. Först när jag närmar mig tomterna invid sagda väg och slänger ett mera uppmärksamt öga på kartan framträder kryssen för min syn ... Duh! Men jag ändrar då momentant min plan till att istället använda skogssidan av de stängslade tomtgränserna som ledstång. Det är jag så klart inte ensam om att göra, så det finns ett tydligt stråk utmed stängslen som underlättar löpningen även om terrängen är rejält oländig. Där stängslen tar slut tar stigar vid och även om de upphör nedanför höjden där kontrollen sitter får jag fin hjälp att ställa in riktningen mot kontrollen. Skönt att ta den rent! Kortsträckan till sexan går i ett nafs, sen blir det stigvägval så långt det går till sjuan, vilket jag tror var rätt (näst bästa sträcktid i klassen där).

De därpå följande kortsträckorna 7-8-9-10 har jag fint flyt, allt stämmer!

Flytet stiger mig givetvis lite åt huvudet, så till elvan tappar jag för en stund både riktnings- och höjdkänsla. Står ett tag still mitt i den branta, steniga slänten och glor, grunnande på om kontrollen sitter nedanför eller högre upp. Får plötsligt se två gulklädda killar komma sättande nedåt i sluttningen, kanske 25 meter bort, de har av allt att döma just stämplat och satt kurs mot tolvan! Det är all vägledning jag behöver.

12-13-14-15 har jag allting under kontroll, kurvbilden här är lätt att läsa av. Långsträckan till 16 blir bra trots att jag halkar av mitt tänkta vägval, den mer nordliga stigen som jag hamnar på istället var kanske rentav att föredra, positivt är att jag läser in mig och justerar utan dröjsmål i detsamma jag inser att något inte stämmer.

Gör en liten krok till 17 då denna kontroll, liksom fyran, nyttjar en kontrollpunkt som är ny för mig (trädfälle) och den även ligger skymd bakom en näsa. Onödigt ändå.

Mot 18-19 som utgör en varvningsslinga vid TC, återigen går det undan. I den flacka buskiga skogen som växer här tas 20-21 spikrakt längs linjen, på pigga ben som vore jag ett proffs! Men dylika föreställningar kommer på skam direkt när jag drar ordentligt snett på väg norrut mot 22:an, jag har nu vittring på målet och det skapar väl lite mycket hets. Tar antagligen höger på fel stig, hamnar i vilket fall nästan nere vid TC vilket framgår av att speakerrösten ökar i volym och sätter då av rätt norrut för att fångas upp av vägen. Går avslutningsvis upp i slänten en sänka för tidigt och får reka lite uppifrån innan skärmen detekteras. 23 är en baggis men näst sista kontrollen har banläggaren på pin kiv placerat inne i en labyrint av stora stenar där folk klättrar och picknickar och distraherar, och där det självfallet sitter fler kontroller med andra kodsiffror ... Att utifrån kartan avgöra mellan exakt vilka bumlingar min kontroll ska sitta upplever jag som ogörligt, så det blir lite till att rusa kors och tvärs mellan stenarna i en dryg minut innan jag mest på måfå hittar rätt kontroll, stämplar och laddar för spurt!

På det hela taget är jag nöjd men insatsen, uppemot 10 minuter la jag väl i och för sig bort på bommarna till kontrollerna 4, 11 och 22 men 85% av loppet gick ändå som det skulle och jag hade en skön känsla av att behärska min orientering. Höll även ganska god fart i den lika njutbara som krävande Fountainebleau-terrängen.

Och som grädde på moset tog jag hem det interna spurtpriset för andra dagen i rad!