Hagabys Kilsbergsserie #3 (10/06/2025)

Dags för avslutningen av Hagabys träningsserie i den del av Kilsbergen som används för provskjutningar av företagen från Bofors.

K1
Det kändes konstigt många gånger, som om nålen var påverkad av något. Jag såg saker som inte stämde, det jag tänkte mig skulle dyka upp kom inte. När jag drar O, NO är det för att rädda mig ut på stigen..som jag trodde var mycket närmare. Istället blir jag "uppfångad" av min kontroll. Jag och kompassen har en förtroendekris.

K2
Jag tar ut en kurs och vandrar på. Det blev mycket vandring på grund av den höga undervegetationen. Efter att ha checkat av första blötsänkan kan jag vrida NO när nästa blöta skymtar. Bra löst.

K3
Det var bara att ta sig norrut till passagen mellan sjöarna (dammarna). Löparen före mig gick rakt på, då fortsatte jag lite längre på stig. Klart osäker kontrolltagning gjorde att jag inte såg skymten av den andre.

K4
Tog ut en kurs och kämpade på. Den rätta höjden var tydlig.

K5
Spring runt Henrik. Driver lätt N och följer sedan stigen ut på vägen. Tuggar väg och promenerar sedan upp mot högsta höjd från väg-stigkorset. Enkel kontrolltagningen från det här hållet. Min bästa split för dagen!

K6
Jag ville bara S till stigen men efter ett tag börjar jag driva V. Uppe på höjden ser jag att nålen pekar fel. Hur länge har det här pågått? Anade sjön där nere och inser att kursen i alla fall inte är katastrofal. Jag tar mig ner och försöker gå SV för att nå stig eller sjö. Vid det gula blir jag stående då andra löpare tjoar på mig från ovan. Det var kapten Blod o en till som undrade om jag tagit femman och om jag i så fall visste åt vilket håll den satt. Klart förvirrade av min ändrade kurs gjorde jag i alla fall ett försök att peka rätt.

Jag tuggade på och fann stig och sjöpassage. Sedan siktade jag mot högsta höjd, den gula. Gick sedan V över hygget, hade koll på höjden i N. Rätt ut i sankmarken där jag kunde styra in i rätt ficka och upp på rätt udde. Blötsänkan var tydlig men min sten skymdes av en rejäl stensamling eller stenkonstruktion. Jag fortsatte ändå rätt över i brist på annat.

K7
Jag tog ut en kurs och kämpade på. Justerade efter sankmarken. På slutet gled en riktig orienterare förbi, en som jag litar på. Naturligtvis hittar han en annan sten och bommar bort sig själv och drar med mig i fallet. Läser in mig på sankmark och höjdkurvor.

M
Löp..nej i bästa fall power walk.

Det var ännu en tungsprungen kväll i Kilsbergen. Naturen har varit mycket vacker, vild och orörd. Jobbiga orienteirngsbanor men ändå speciella upplevelser.