Tour de Medelpad, dag 2 (01.06.2025)

Det kändes ordentligt i benen efter gårdagen. Terrängen såg inte så tuff ut, inte heller kuperingen men det var tydligen bedrägligt. Inför dagen hade jag hoppats på några sköna långsträckor, kanske någon där en kunde flyta iväg lite, känna på löpningen.

K1
Valet stod mellan att skråa bort eller att ta höjd direkt och båga sig runt på andra sidan strecket. Jag drogs med bort på skrå. Det kändes sådär men det blev snabbt för brant att ta sig upp eller för nesligt att ta sig tillbaka. För jävligt var det, mer klättring än löpning. Terrängen tryckte ner mig i sluttningen, klart längre ner än vad jag först trodde. Passerade bäcken och kände ett visst hopp. När jag kom in i rastret började det upp för mig vart jag befann mig. Sedan anade jag hygget och det var dags att ta höjd. Jag passerade en höjd som kunde gått för gul men precis det hade vi diskuterat innan start, att det var klurigt att skilja vitt från gult. Jag fortsatte och sedan kom den gula. Inte långt kvar, en kurva upp och lite framåt. Där sitter den! Riktigt skön känsla. Helt ensam med skärmen efter en helt ensam sträcka.

K2
Promenerade upp i slänten.

K3
Långsträcka, där har du! Bröt ner det lite, först lite grovt mot sankmarkerna. Tog mig upp på andra sidan i en sänka från igår. Jag försökte hitta samma sänka med brant på kartan som jag tog igår men hittade inte den. Så jävla konstigt (men det var ju inte till gårdagens trea jag gick upp här, det var ju till elvan). Jag litade mer på nålen än på minnen från igår. Jag tog nytt avstamp med kurs från en hörnbrant. Senare kommer jag ner i något sankt och bakom den en gulhöjd. Nu är det nära men min kurs var lite fel och jag blev stående mellan höjder. Kollar in den mindre och sedan den större som inte bara hade min kontroll utan också passade bättre med kartan.

K4
Det ser inte lätt ut men i alla fall kortare än trean. Går på kurs mot bäcken. Följde sedan den uppåt. Minns inte varför jag vrider V där jag gör det men det behövdes ju. Hittar storstenen och tar ut en kurs därifrån. Över sankmarken, över gulåsen och ner i det steniga. Sedan borde jag ju bara kunna fortsätta. Fyran ska ha vätska vilket borde locka extra många löpare. Så är det också, god hjälp är alltid välkommet.

K5
Tar ut en ny kurs efter lite dricka. Vid stigen var jag lite sugen på att ta den. Fortsätter på kursen (som uppenbarligen var feltagen) och kommer över stenigheten och in i det gröna. Det är först sankmarken som får mig att säkert inse att jag måste driva N för att komma upp. Vid väggen väljer jag att gå tillbaka O för att hitta en väg upp. Uppe är det många löpare igen och de ger god hjälp.

K6
Försöker hålla kursen. Möter snabbkillar som är på väg ut.

K7
Långsträcka. Hur göra? Bäcken blir min livlina, jag måste hitta kröken och ta det därifrån. Dessutom finns det en uppfångare bakom. Jag tog ut en kurs O om strecket men jag slickar det ända till hygget. När jag anar att det börjar falla N driver jag ner O för att få bäcken. Försöker hålla mig nära för att se den skarpa kröken. Ser faktiskt branten men tycker inte kröken är så skarp som på kartan. På spåret syns att jag åkte med runt en sväng. Inte så långt att det störde. Jag fortsatte neråt, N. Grönt lite då och då, det blev sankt, bra. Spanar efter skärm eller liv. Ser en potentiell sten på höger hand, blir stående, hör en stämpling. Var det bakom eller framför? Ser en annan löpare framför och hoppar ner en kurva och ser då rätt sten på vänster hand. YES!

K8
Nu kunde jag inte hålla mig från runtvägval längre. Var lite sugen redan till fyran men slog bort det. Springer fort nerför, det gäller att ligga på för upp från hygget är det brant. Jag klänger mig upp på alla fyra. Passerar upp precis bredvid men fortsätter fram och ner igen.

K9
Nu är det inte långt kvar. Flåsade mig upp till toppen. Höll mig där tills stenarena och gled senare ner, genom det gröna och lite för långt. En löpare som tar den uppifrån styr mig rätt.

K10-M
Löpning.

Där fick jag. En rejäl jävla långdistans. Den sög musten ur mig. Det var lika vackert däruppe som igår. Många långsträckor kändes det som. Nu är vårsäsongen slut. Litet springsjok väntar.