Tre skåningar och en dansk, etapp 3 (2026-06-13)

Åter till Pålsjö. Här har jag sprungit flera gånger nu men aldrig gjort ett bra lopp. Nytt försök, nu ville jag försöka ta mer tid på mig och säkra riktningen. Vidare går det att läsa på raster och fallna träd.
K1
Tyckte jag löste den bra men de snabba gick rätt mer rätt på och var långt snabbare än jag.
K2
Försöker hålla V.
K3
Tog faktiskt ut en kurs men det inte behövts, det var öppet och stenarna synliga den här gången.
K4
Försökte ta den ovanifrån men hade inte koll på att det skulle vara så brant. Jag anade nog det branta men fattade inte att jag skulle ner där. Gjorde en tour till botten av ravinen innan jag kom rätt.
K5-K7
Lämnade ravinen i blotta förskräckelsen. Ur askan in i elden. En bra start, löser tre stycken ganska bra.
K8
Ser att den ligger nära stigen, jag ska ta den från O. Ser att jag kan stämma av med mål men är för snabb i aktionen och går in redan i höjd med K19. Det snurrades en del innan jag fattade detta.
K9
En olycka kommer sällan ensam. Varför drog jag inte utåt V med hjälp av stigarna? Jag rundade hela grejen i onödan men gjorde i alla fall en bra attack.
K10
Bågar ur lite V men lyckas se skärmen i kanten.
K11
Ville hålla V men kanske rundade jag något. Ser i alla fall sankmarken på håll och tar mig över. Drar till fel välta och fick sedan klättra tillbaka för stämpling.
K12
Bågade runt något igen och försökte kompensera. Det är öppet och jag spanar. Springer över stenar och undrar om de är med på kartan. Spanar nu efter något grönt att runda, den ska ju sitta på baksidan. Hittar en grannkontroll. Kollar kartan att inser att stenarna var den där svartbruna vallen på kartan. En riktigt fin uppfångare om en hade haft koll.
K13-K14
Löser två ganska bra men det är rakt V och rakt S, tacksamt.
K15
Försöker runda och ha koll men gled ner ända till vägen. Försöker läsa in mig, känner mig inte säker men kör ändå. Funkade.
K16-K18
Skogshjorten kom ikapp, jag ledde till en och hängde de andra två.
K19-M
Löpning. Jag klev förbi Skogshjorten och litade på att jag skulle få stig-stråk igenom till sista. Skogshjorten tog ett annat trassligare vägval och kom på efterkälken.
Ännu en gång blev jag besegrad av den här skogen. Nu känner jag att det får bli Jukola nästa år.