Centrums öppna Ultra-KM (2023-11-26)

Genrep förra veckan. Nio tunga kilometer var det då, nu tio. Vi hade fått spårsnö dagen till ära. Det var några minus, klart och vindstilla. Jag såg fram emot att komma ut i Paradiset och brydde mig inte särskilt om placeringar eller tid.

K1
Långt direkt. Jag hade svårt att se något bra vägval. Skalan gjorde det svårt att se vad som var stig och vad som var något annat. Jag hände med i den onödiga H40-loopen som JK verkar satt igång. Tåget drog på väg, över fält och sedan upp i skogen. Efter det andra, mindre, fältet hade jag några avlägsna ryggar och jag fick försöka hitta egna vägval. Jag blir stående på stigen och kollar läget. Jag ville inte fortsätta längre S, det kändes för långt. Jag lämnade stigen O men hade inte alls räknat med att möta en massa höjdkurvor. Jag följer NO istället men det kändes inte bra. Jag tvingar mig att dra O. I värsta fall får vägen fånga upp mig. Jag har inte koll längre, drar O i de spår jag ser. När det börjar bli mer sankmarker misstänker jag att det kan vara den stora under strecken, den som mynnar ut i en stig åt SO. Spåren blir mer intensiva och strålar samman upp på en höjd. Där uppe hängde en reflexstav. Natträfvarna har varit i farten. Strax därefter skymtar jag hus och bestämmer mig för att läsa in mig. Inläsningen kostar nog tre minuter men jag kommer rätt. Där uppe dök det upp några bekanta från D40, H50 och H60.

K2
Jag försöker rycka och springer S i spåren. Nu börjar jag använda spåren mer konsekvent. De leder mig hela vägen fram.

K3
Det kändes som jag fick en lucka så jag försökte ta mig ut snabbt och eventuellt förvilla de andra. Jag orkade inte lita på eventuella spår utan tog vägen. Var det inte här jägarna från P-Paradiset kunde dyka upp? Jag såg inga i alla fall. Vid återvinningsstationen N om området Öran vek jag av på stigen och fick spåra själv. Orört puder. Ursprungsplanen var att attackera från S men när jag närmade mig kändes det säkrare att fortsätta runt. Fick spår att springa i sista biten. Vid stämpling hör jag H50 mfl. Då gick vi ungefär lika på de två vägvalen.

K4
Sprang i spåren och hade koll på nålen.

K5
Följde spåren men tappade efter tag och girade mot stigen. Ganska lätt därifrån. Träffade ytterligare två H60 vid stämpling.

K6
Ut på spåret igen. Har tur som inte springer förbi avtaget. Försöker ha tålamod och fortsätta så långt in som jag behöver. Följer spår upp och kommer rätt på. Strax efter mig dök två H21 upp.

K7
Jag tar mig ner till stigen och följer spåren. Över det öppna och över höjden till nästa stig. Följer den NO och spanar efter spår uppåt. När de kommer följer jag snällt. Uppe på höjden tvekar jag, den ser ju så gul ut. Är jag längre SV? Nej, testa det här nu, löp ut vägvalet. Den sitter ju där.

K8
Alltid åt vänster tänkte jag, vänster (O) om båda sjöarna. Det fanns spår ner till Ormputten. Den lilla rackaren brukar jag få passera när jag är på den här kartan. Bågar runt och hittar spår igen. Fler gånger känns stigen bekant men nej, jag har inte sprungit här idag. Spåret går mycket S och jag blir lite orolig. Vid en sankmark tvingar jag mig V och finner nya spår. Ute vid sjön känner jag igen mig. Där känner jag även igen två systrar. Stigar mig runt sjön och vrider inte S förrän jag kommit mitt för den lilla ön. Uppe på höjden fanns det säkert spår att följa.

K9
Eftersom de tidigare löparna spårat så väl kunde jag mycket väl valt deras raktpåvägval men jag började bli försiktig och ville inte dra på mig något monster så här på slutet. Stigar således en bit NO och genar sedan över mot rätt höjdparti. När jag passerat en tydlig brant börjar jag aktivt spana efter spår uppåt. Jag tog de första jag såg och skråade rätt på skärmen.

K10
Följer spår över höjden och ner i backen. Följer stigen ut till parkeringen och tar samma väg upp som vi gick till stugan. Mycket spår upp till skärmen även här.

M
Löpning ner till strandpromenaden.

Det var en riktigt härlig dag i skogen. Kroppen höll fint och det kändes aldrig jobbigt. Jag tog heller aldrig i. Det får en att fundera, hur hade det gått om jag legat på hårdare, särskilt i början, så att jag inte tappat allt häng i början?