Fakiren (2023-11-18)

Dags för ultralångt, lämplig avstämning inför KM en vecka senare. Förra året bröt jag på den längre Omvägen, därför den lite kortare Mellan i år. Dam och herr hade samma Mellanbana.

Kallt och uppklarnande väder, solen tittade fram riktigt lågt några gånger.

K1
Jag rättade in mig i tåget, en bit bak där det inte gick så fort. Är uppe i rygg på Karin i backen upp till stämpling.

K2
Hänger Karin.

K3
Karin får sällskap i dragandet ett tag. Jag ligger bakom och tycker vi går för nära hygget. Har vi verkligen samma bana? Vi ser inte stigen in och kastar oss till slut rätt in i det gröna och kommer rätt där uppe.

K4
Nu har några yngre förmågor smitit förbi och tåget är längre än förut. Karin blir sträckbäst bland damerna och jag tvåa bland herrarna.

K5
Jag passerar Karin i sluttningen ner. Tycker mig ana hygget och drar mer V. Det var dock inget hygge jag såg och jag stämplar efter.

K6
Vi är fortsatt flera och jag följer med, håller koll på det grova.

K7
Jag löper förbi och ifrån. Längre fram på vägen ser jag ett Almbytåg men de springer en annan bana. Tog lite vatten vid depån på vändplan. Över hygget hade jag en rygg som ledde mig rätt till stämpling.

K8
Jag fortsätter följa trots att jag vet att ryggen springer annan klass och därmed kan ha annan bana. Det finns en tredje löpare som efter en stund försvinner bakom mig. Jag drog alltså snett, hade bara gått på rygg och grov riktning. När jag väl styr rätt med hjälp av T är jag tillbaka en bit bak i tåget.

K9-K13
Hänger med bak i tåget och kommer upp i rygg på Karin igen.

K14
Banans enda långsträcka. Jag gör ett nytt försök på eget vägval. Går brant O över bäcken och girar N. De andra genade NO och var före mig men det visste jag inte, bara anade. Jag är fortsatt solo och löper så mycket väg jag kan. Tar ut riktning från näst sista vägen och kommer ut på rätt höjd precis på V.

K15
Jag vill inte genom grönt och över hygge. Går N till vägen. Där fanns även en mast att styra mot. Kartan var klippt och jag kom ut på en för stor väg som inte fanns med. Åkermarken avslöjar mitt misstag och jag får vända tillbaka. Trist och tungt i slutet på banan. Två tappade minuter.

K16
Nu har jag två ryggar. De går rätt upp från parkeringen, jag väljer då att stiga upp. Jag kommer snett och första ryggen försvinner. Den andra leder mig rätt.

K17
Åkerviken med dike var markerad som förbjuden. Sträckan kändes jobbig på något sätt. Jag följde ryggen till mitt spår blir rött. Där tog åkern slut i verkligheten. Ryggen gick O men jag trodde mig strax kunna nå den otydliga stigen. Det kom något och jag chansade på att den var rätt. Jag kom upp på höjden istället och fick glida ner för branten i en smal ficka. Stigade lite och vred N mot rätt sluttning. En elitdam på längre bana visade vägen till stämpling.

K18
Jag går O, följer höjden i S och möter löpare på väg ut. Tyvärr hade jag underskattat vattenmängden i sankmarken. Det doftade koskit också. Rätt hittade jag i alla fall.

K19
Försöker undvika det blöta och bågar ut V. Lämnar stigen rätt i S och styr ut på rätt höjd. Det räckte.

K20
Tacksam kontroll på slutet, kan stiga nästan hela vägen.

K21
Den här var antagligen inte heller så svår men jag är trött och vill bara i mål. En bit S står en åskådare och jag tror att den sitter där. Gör en snurr och vänder tillbaka. Ingen passerar i alla fall.

M
Löpning

Soppa och mackor i stugan efteråt, bastu för de som ville. Frusna skosnören vare sig man ville eller inte. Jag är glad att jag orkade runt. Det sög att mina egna initiativ floppade konsekvent.