WMOC23 Long Final (2023-08-18)

A-final innebär en något längre bana och delvis annat område, har det verkat. Idag 9,5 km för M45. Klart längre än jag är van vid. De längderna händer bara på stafetter och ultralång. Gick ut som nummer tre och valde som vanligt att inte hålla koll på de andra.

K1
Steker den. Varför gick jag inte S på storstigen? Kan jag inte räkna in tre gropar efter korsning av storstig? Gick ner i mellersta gropen för det satt en skärm där. På något sätt fattade jag att jag skulle fortsätta i den riktningen.

K2
En annan löpare hade kommit ikapp, redan. Jag följde en bit upp men ändrade mig. Sprang runt och löste den bra.

K3
Kämpar mig upp i värmen. Tänker att storstigen är på rätt höjd och underlättar attacken. Bra löst.

K4
Rejäl jävla långsträcka. Jag såg inget i S. Att båga långt N och komma in från det gula kändes för långt. Jag tog mig över åsen ner till storstig. Fortsatte N till vätskan och hittar sedan vägen genom groppartiet till nästa vätskor. Tänker att jag kan hålla mig på kanten av jättegropen mellan vätskorna. Det var ingen grop, superhöjd. Jaja, på väg upp passerar ett rejält hjortdjur på väg norrut. Forcerade i god fart, spänstigt. Jag tog mig över höjden och styrde mot stigen på andra sidan. Resten tacksam. Bra lagd sträcka. Mycket att fundera på, svår att läsa in men inte så svår kontrolltagningen när en väl kom nära. Det brister jag sett jämfört med andra är att jag borde skråat istället för att gå ner till första storstigen och att jag kunde undvikt att ta alla kurvor på superhöjden. Real time i winsplits avslöjar att jag trots inledande bom var först här i klassen.

K5
Det gröna gjorde att jag misstänkte att det skulle bli svårt. Andra löpare rusade förbi, hade lite hjälp så länge jag såg dom. Sedan använde jag groparna för att hitta till rätt parti. Bågade runt det gröna och tog mig försiktigt in. Det var väldigt långt in, mycket som såg mörkgrönt ut därinne, tvivlade flera gånger men den satt där. Trots omlöparna, troligen ynglingar i 35 eller 40, var jag först även hit.

K6
Slut på det roliga. Även den här såg svår ut. Jag vill använda det gula och groparna. Något gör att jag tappar kontrollen, kanske är det riktningen eller farten. Ute i det gula drar jag V, tror att jag S om de fösta groparna. Det är därför jag vrider N och försöker ta mig igenom. Därför fattar jag inte hur nära jag faktiskt är. Efter irrande och hopplöshet finner jag en fransman med lite bättre koll. Jag stod bara och kollade vad han och andra gjorde. Jag gör inget förrän de ger mig en ledtråd tänkte jag. Någonstans då fattar jag att vi är på en ås och vår skärm sitter en bit ner V. Jag var upp på den där åsen redan efter fem minuter men det skulle ta ytterligare fjorton innan stämpling. Nu var jag inte först i spåret längre.

K7-K10
Nu har vi kommit ut i det lite öppnare och klart lättare området. Oftast löpvänligt men också ganska stenigt. Nu ligger jag före fransmannen men har en orange som jag håller koll på längre fram. Läste fel till tian men kom på det i tid.

K11
Rejäl långsträcka igen. Jag var på väg S direkt men såg att orange drog iväg V. Vad har han sett? Kollar, aha, enklare stigvägval. Tog samma håll. Jag är trött när jag kommer in i skogen igen. Tappar bort mina stigar flera gånger om men lyckas reda ut var jag är.

K12
Den här är nästan komisk. Vad gör jag? Jag tror att det gula är något annat än fina löpvänliga ängar. Någon annan skråa, jag gör också det. Det gula låg så väldigt långt ner, för långt för att orka. Färdigskråad fick jag inte ihop det. Hittar en väg och går S och har flax att hamna i rätt gula ficka.

K13-M
Löpning

Det var ett dåligt lopp men ändå värt att vara i A-final. Två A-finaler av tre, två bra lopp under veckan. Känner mig nöjd med VM-veckan.