Ullmax vinterserie, deltävling 4 (2023-01-26)

Dags för natt-O igen, masstart, hets men ingen spårsnö. Deltagandet var skräckblandat, ungefär som vanligt. Planen var att hänga på i en snabbare del av tåget jämfört med förra gången. Jag hade identifierat några lämpliga ryggar på förhand.

K1
Starter/tävlingsledare står norr om oss och ger lite instruktioner. Vända mot N går startskottet av..många drar N mot vägen men det var en luring, vi skulle S. Efter i starten men det bjuds på löpvänlig inledning och jag finner snart en lämplig rygg. Kämpar på i tåget och har koll på den grova riktningen. Kartläsarna gör ett gott jobb och vi kommer rätt.

K2
Jag fortsätter att hålla min position. Det är lite trassligt i det gröna men de flesta får dra ner på tempot. Vi kommer rakt upp på fel gaffel men jag märker att mina ryggar också kommit fel. Kartläsarna gör sitt jobb och vi hittar snart rätt.

K3
Jag hoppas att tåget ska gå gent till vägen och så blir det, även om utgångsriktningen var oroande. Ute på vägen kan jag löpa mig till en bra position. Jag är till och med på väg till lokposition men det vill jag inte. In i tåget igen, har grov koll på vilken del av höjden jag vill till. När vi girar NO känns det bra. Strax ser jag reflexen framöver.

K4
Tåget tuffar på, jag har bra ryggar. Vi springer över ganska fina öppna höjder. Den med kontrollen börjar så och reflexen tronar vid ett öppet beläget röse.

K5
Jag hoppas tåget inte får några "rakt på"-dumheter för sig, klart vi ska ut till vägen! Jo då, det ska vi. Jag kommer lite efter i det gröna men kan avancera i väglöpningen. Jag springer förbi de fina ryggarna, ser på kartan att ett T ska peka ut vägen upp på släpstigen. På vägen upp ser jag att det finns fler ryggar framöver, samtidigt vet jag att det borde finns åtminstone en gaffel kvar någonstans. Det här verkar stämma och på håll ser jag reflex vid sten!

K6
Jag ser att det finns en stig nere V om höjden, andra drar ditåt och jag följer. En del tidigare ryggar tar sig förbi men på stig och väg tar jag mig ikapp och förbi igen. När vi lämnar vägen tar jag sikte på en ny rygg. Jag har sett den förut men har inte koll på om den hade samma gaffel som mig vid K2. Det känns lite riskabelt att ha tidigare ryggar bakom mig, jag lyssnar bakåt, hänger de på, de drar väl inte någon annanstans? Riktningen och är ändå ok så det är bara att hålla ut. Ryggen tvekar vid kanten men någon längre ner verkar styra oss rätt. Strax efter stämpling hör jag någon i kön skrika ut sin förtvivlan, - det är inte min!

K7
Nu måste jag ta chansen, jag tycker mig se ryggen gå ut V SV mot det gröna, på kartan ser jag att det ska finnas en närliggande släpstig som tar en SV till vägen. Den var inte snabb, den var både brötig och blöt men det var bara att löpa stigen ut. Jag var på egen hand nu, kom ikapp en löpare jag inte sett tidigare, troligen från en annan klass. Jag hörde de ursprungliga ryggarna en bit bak. Ute på vägen börjar jag läsa, det finns en stig som tvärsar över mot min höjd. Jag både ser och hör löpare nerramlandes från höjden på höger hand. De kommer ner strax bortom det jag tror är min stig. Jag tvekar in på den, de andra tvekar men väljer att följa, haha, andra följer mig, really bad idea! Det känns gött i alla fall. De närmsta är någon jag tror är ryggen från K6 och en fördröjd snabbgubbe. Jag tycker det börjar bli dags att vika av från stigen, saktar in lite och låter dem ta beslutet. Efter nästa stig bågar ryggen runt branten (där satt det en kontroll). Den tredje löparen går lite mer rakt på. Jag växlar rygg lite hit och dit men får svårt att följa när det går uppför och blir lite brötigare. Jag försöker fånga in rågången, det går sådär. Ryggarna blir osäkra och stående tillsammans, jag kommer ikapp. De läste troligen in sig på stensamlingen NO. Tack för den inläsningen, och "inväntningen".

K8
Efter stämpling vänder jag mig om (förbjudet) men jag ser ingen bakåt! Jag kollar grova riktningen, vi ska S. Jag lyckas följa ryggarna hyfsat men det blir mer och mer lamporna jag följer, särskilt efter en stenig passage innan det gröna. När det släpper tycker jag mig ta in lite och då dyker en stig upp. Där ser jag den ene löparen som precis verkar läst in sig. På kartan ser jag nu att kontrollen ska sitta precis vid stigen, så skönt, det är nästan klart! Jag ser bara den ene löparen framför mig, han är lite snabbare men jag tog in något när han var nära att springa förbi stenen. Den andra ryggen dyker upp först efter vår målgång, hon måste kommit snett på slutet.

Jag var och är fortfarande mycket nöjd med den här hänginsatsen. Det gick till och med bättre än planerat. Det dök upp lägen att lämna de säkrar ryggarna bakom och jag tog chansen. Nästa race går om en veckan i Hagabys hemmaskog.