Julserien etapp 3 (2014-12-14)
Kategooria: Tävling
Kaart/piirkond: Hamreskogen
Korraldaja: Arboga OK
Ala: 4,6 km (ÖM5)
Distants: 6.02 km
Aeg: 68:19
Idag kände sig Karin inte så sugen på orientering (ja, det är första gången jag upplever det) så vi bestämde att hon skulle skugga mig och ge feedback efteråt. Hon fick inte rätta något på vägen eller försöka leda mig rätt under loppet.

Jag tog mig lite tid att gå igenom banan innan start, hittade inga bra planer på 1, 3 och 9.

Ut från start planerade jag K1 så här: Gult hörn, norr till gula, norr till höjd, brant på höger, saktare riktning öster. Det funkade fint men kändes inte lika säkert. K2 på riktning och STOR sten. K3 blev pannkaka. Hade en plan att runda det gröna men jag drogs till beståndsgränsen och kastade mig in. Fick ändå in i huvudet vilken höjd jag skulle komma ut på, tror banne mig att jag såg den lilla gröna fläcken mellan höjderna och med två stenar nära både i verkligheten och på kartan. Det räckte inte, jag fladdrade bort och hamnade i stor sänka. Vände tillbaka, fick STOR sten med brant bakom och K3 fixades.

K4-K7, inga problem. Hade glömt min plan till K8 men kom på den på vägen mot storsänkan, jag skulle följa träsket. Kommer upp till södra träskkanten och glider över på västra sidan om höjden men är medveten om detta och glider tillbaka i slutet av träsket. Andra löpare leder mig sista biten i ringen.

K9, Karin gör ett ingrepp i min planering och tycker inte jag ska springa genom det gröna och dess träsk. Jag köper det och tar den lite på frihand. Ser det gröna och följer det runt utan att ha någon bra koll på kartan. Märker de många stenarna, träske och löpare börjar flockas, fattar att jag är rätt och rätt nära. Pip.

Hänger mot K10 och har koll på att riktningen är vettig. Vill inte fortsätta hänga till K11 utan gå väster direkt till stig men jag dras med och gör ett blandat vägval. När jag är nära stigen, dock utan att se den, drar jag väster till stigen. Där ute är jag irriterad över mitt tilltag och ganska förvirrad. Jag ser hus men tänker bara på de gula ruinerna som hus och får inte ihop det. Löser det tillsist men är ilsken.

K12 via vägen

Det var mycket Karin inte var nöjd med, ska inte gå in på allt men vill komma ihåg att hon tyckte jag såg mig om för lite. Det stämmer inte alls med min egen uppfattning. Det känns som jag spejar hela tiden. Ett uppvaknande alltså, det kan vara klokt att speja ännu mer. Fånga in mer detaljer, även när man har koll.
Kuva kommentaarid (0)
 
Julserien etapp 3 (2014-12-14)