Oringen 2022 Uppsala E4 (2022-07-29)

En djuplodande analys av människans begränsningar.

Hade på väg till start förklarat för min syster (som inte sprungit en tävling sen O-ringen Sundsvall 1990) och hennes son som gjorde tävlingspremiär hur viktigt det är att inte bomma ettan. Jag skulle nog inte gjort detta, för att det är så jobbigt mentalt. Jag skulle heller inte gjort som alla andra: ställt mig och läst in varenda sträcka i förväg, utan gjort som igår och tittat på kartan först efter startstämpling.

K1: Hade läst in att det bara var att tokspringa till stigen böjde av, därefter gå via hjälpkurvehöjden till höger om strecket (med stenarna på) för att sen vika av vänster på kontrollen. Okej det var dumt redan från början men blev ännu dummare när jag inte trafikljusorienterade när jag lämnade stigen i ultragrönt tempo ner till brandgult för att ta den säkert, utan glömde att lusläsa kartan. Värst blev det när jag läste in att jag trots allt var på hjälpkurvehöjden och vek vänster trots att jag var på den andra höjden. Fig 1: Vek upp vänster/norrut alldeles och såg höjdpartiet som borde fått mig att ana oråd för att jag var för långt norrut. Läxa: Här hade jag kunnat stanna upp helt och backa ett steg utan att bomma mer än någon halvminut.
Fig 2: Passerar höjdpartiet, här borde jag verkligen reagerat.
Fig 3: Fattar i alla fall att något inte stämmer. Nödlösning: springa tillbaka tills jag ser sjukvårdstältet och läsa in mig. Men får inte till det, ser några stenar norrut, men läser in mig fel. Läxa: Spring till en exakt plats!
Fig 4: Går rätt kompassriktning fast från fel plats. Läxa: Om inget stämmer längs kompassriktningen är du formodligen fel.
Fig 5: Nu gör jag läxan jag nämnde i Fig 3, springer ut till stigen. Tyvärr fel dålig kompass och läser dåligt längs vägen. Läxa: Läs noggrannare, bättre kompass.
Fig 6: Gör om samma misstag. Uppgiven. Läxa: Finns ingen läxa som funkar när man brutit ihop helt tyvärr.
Fig 7: Gör rätt till slut.

Stämplar vid ettan efter 28 minuter, olyckligt ovetandes om att dagens segrare hade 15 sekunder kortare tid till mål än jag hade till första kontrollen.

Nu skulle jag gå säkert och stabilt till mål utan ytterligare misstag, vilket jag lyckas med helt (vilket innebär en viss upprättelse i det mänskliga haveri jag just genomgått). Tror jag, ända tills jag kommit i mål........

Döm om min förvåning när jag för första gången i min 32-åriga O-ringenhistoria får "felstämplat" när jag kommer i mål. Hade det här varit vilken 5-dagarsetapp som helst hade det varit kris, nu sprang jag ju för första gången inte tävlingsklass och hade dessutom gjort min största O-ringenbom någonsin så där och då sved det inte alls. Läste kartan i måltältet och insåg mitt misstag. Mer om det under "K7" nedan.

K2: Med noll ambition efter stämpling vid första kontrollen är jag ändå fullt målmedveten att fullfölja, så klart. Går i princip till andra kontrollen, jag inser att jag inte behärskar något annat här och nu. Det funkar.
K3: En utmanande kontroll i mer typisk Lunsen-terräng, får lite nytt mod av detta och läser flitigt av terrängen och lyckas hitta ett tillräckligt flyt längs mossar och gulhöjder. Drar för mycket åt höger (tänker gå via höjden med röset) och har sinnesnärvaro att bromsa men lyckas inte läsa in mig helt. Får ändå till det och spikar.
K4: Känner väl att jag har lite flyt och detta är ju farligt, tappar snart riktningen då jag tänker gå rakt på och drar vänster. Får inte ihop det, stannar till och misstänker att jag dragit till vänster, vilket stämmer. Lite tur.
K5: Hinner inte dra snett på denna.
K6: Håller höger, lyckas läsa på hjälpkurvehöjderna och rakt på.
K7/K8: Har fått igen flytet, känns bra, läser av alla stenar och gulhöjder korrekt. Flytet! Går höger om det gröna, ser dubbelstenarna och går säkert rakt genom det gröna, rakt på. Här har jag alltså i det så fina flytet missat att jag ska svänga av vänster när jag passerat det gröna, och bara sett åttan rakt framför mig men det märker jag som sagt först efter målstämplingen.
K9: Lyckligt ovetandes om att jag har felstämpling på gång går jag säkert och sakta men rakt, läser för mycket detaljer för att det ska gå fort men njuter av att veta var jag är. Ökar på slutet med full koll och spikar.
K10: Fortsätter bra, men precis när jag närmar mig kontrollen tycker jag att jag ser skärmen vid en sten 20 meter fram springer jag dit, det var någons bjärta nylontröja som förledde mig. Vänder om.
K11: Fortsätter njuta av att slicka strecket utan ett uns säkerhet. Upprättelsekänsla.
K12: Ser någon konstig pressening-skapelse till vänster, tvekar i 20 millisekunder och tittar på kartan efter specialtecken av något slag, men ser sen en pappersskylt i toppen där det står "ROCK" och jag antar att det är stenen jag ska ha.
K13: Hänger nån tant som drar snett längs spåren ner mot sista.

Slutet gott allting gått ändå på något vis. För början var fanimej inte god över huvud taget.