10MILA 2013 Långa natten (2013-05-05)

Snarare "Långa morgonen", jag släckte pannlampan 20 min efter start då den var överflödig. I det skedet hade jag tre timmar i skogen framför mig, till största delen helt ensam. Här hade jag på förhand fått höra om klunglöpningen, vägvalshetsen och den psykologiska aspekten på Långa natten, men fick inte uppleva någonting av det i min 10MILA-debut ... Lite av ett antiklimax faktiskt. Som det nu blev tedde det sig mest som att göra en individuell tävling i ultralång distans.

Kostsam bom till ettan (förstås), trots logiskt stigvägval hela delsträckan, då jag blir lurad av en rejält uppkörd släpstig och tar miste på stigkors. Upphör aldrig att förvånas över min egen idioti i dessa lägen, kunde jag inte bara sett mig omkring och varit uppmärksam på att omgivningarna stämde illa med kartan?

När det misstaget väl var utrett en kvart senare gick det väl ganska länge ungefär som förväntat, tog "enkla" rundvägval där möjligheten fanns, i enlighet med anvsisningarna från UK, och trummade på till tvåan (inga problem, fast sprang nästan in i en stor flock hjortar strax söder om kontrollen), trean (liten bom efter att jag först svept förbi utan att upptäcka skärmen) samt fyran (drog snett, läste in mig i samarbete med en Roslagen-dam).

6-7-8 i den ganska detaljfattiga slänten gick oväntat lätt; på långsträckan till nian drog jag snett men blev varse det när jag korsade den södra korridoren (istället för den norra, som jag först antog) och fick en stabil resa in till kontrollen därifrån. Efter elvan kroknade jag ordentligt, blyet satte in i benmusklerna och särskilt vänster ben kändes stumt från säte till fotled. Så det blev tyvärr ganska mycket lååångsam orientering på de följande delsträckorna fram till 14 (helt onödigt eftersom benen knappast kändes bättre i gångtempo).

Till 14 råkade jag emellertid anlända exakt samtidigt som två andra fjärdesträckslöpare och tänkte "här har jag min chans till ett litet tåg, jag hänger på", varvid jag frammande vad krafter jag hade kvar och satte av efter en rygg som jag först tyckte det stod "Kosken Korva" på (den korrekta lydelsen visade sig vara Korven Honka), det lät lagom seriöst tyckte jag. Varvid vi tre tillsammans bommade 15 och jag klev av tåget ...

Sammanträffade vid 15 med samma tjej som jag haft sällskap med på kortsträckorna 4-5-6 längst i norr, som nu sprang ihop med två andra. Var förstås frestad att haka på den lilla klungan, men när de tog av åt vänster nere på fältet för att hålla sig på flat mark och runda nästa höjd tog jag ett kvickt beslut att ta det rakare vägvalet till 16 rätt över höjden. Att på detta sätt försöka "rädda" några placeringar åt mitt lag, medveten som jag var om att jag garanterat hade tappat många placeringar sista timmen, gav en liten kick som kunde omsättas i en lika liten, men likväl avgörande tempoväxling. Jag vann faktiskt ett par minuter på trion, kunde jag konstatera efter målgång; en liten mental belöning i slutet av ett tungt lopp!

In till växlingen höll jag sedan joggingtempo åtminstone.