Järlas långdistans (H21) (2013-05-01)

Förhållandena för en runda i skogen var finfina denna första maj, men trots en god uppladdning med cykeltur till TC gav jag mig själv en rent horribel start: sammanlagt cirka en kvart bomtid på de tre första, varav två kortsträckor ...

Nåväl, när jag stämplat trean och visste att det i princip redan var kört att göra ett fint resultat på den här tävlingen, tänkte jag att nu gör jag antingen mitt livs lopp resten av banan för att rädda åtminstone halva hedern, eller så struntar jag i hela rasket och bara bryter. Med tanke på att detta skulle föreställa något slags genrep inför Långa natten på 10Mila följande helg, så kändes det senare uteslutet. Alltså var det enda reella alternativet att sätta av som ett uppskrämt rådjur, och så fick det bli.

Jag lyckades faktiskt skärpa mig och började läsa kurvbilden ordentligt. Sen hade jag även viss mental fördel av att jag besökt den här skogen många gånger i mitt liv, visserligen inte som orienterare men väl som flanör och stiglöpare. 4-5-6-7 gick prickfritt, och även 90% av vägen till åttan hade jag koll. När jag var framme vid åttans ring, ungefär, slog det dock slint och ett par tre minuter hann gå innan jag samlade mig och tog den.

Jag lät nu inte detta lilla återfall i bomfasoner rucka på mitt självförtroende utan gjorde sviten 8-9-10-11 med all önskvärd säkerhet, och hyfsat tempo dessutom. Till tolvan kom jag emot den precis som jag tänkt, men blev för tveksam i slutskedet och gjorde en onödig krok upp mot högsta punkten (som alltid lockar, toppbestigare som jag är) istället för att lita på att kursen stämde. Nåja.

Därefter började jag känna mig rejält trött i benen, det har varit mycket springande på senaste tiden och jag hade kanske kört på med en aning för mycket frenesi efter mitt "principbeslut" vid trean. Men, men, nu började jag ju närma mig banans upplösning och hoppet levde om en km-tid under 10 min (vilket på något vis för mitt vidkommande utgör gränsen mellan ett lyckat lopp och ett mindre lyckat) - alltså var jag mån om att hålla farten uppe.

Resten av loppet gick också riktigt skapligt, dock sköt jag över tidsmålet med en ynka minut i slutänden ... Lite bittert. Men jag tröstade mig med att all min klantighet var koncentrerad till banans början, och om jag NÄSTA gång bara ser till att vara liiite mer skärpt från start och sedan fortsätter på det viset jag orienterade idag (från trean, det vill säga), så ska det nog bli bra!