KEX 2015 dag 1 (Large Men) (2015-08-22)

Sprang i par med Anders Haag. Vilken infernalisk värmebölja på fjället! Rekordvarmt väder för Riksgränsen och ingen skugga erbjöds på fjället. Däremot fanns det förstås gott om dricksvatten. Tack och lov!

K1: bara att hänga på tåget till startpunkten och vidare därifrån. Stadigt uppför förstås, men utsikten blev bara bättre allteftersom och benen kändes pigga.

K2: inledningsvis en störtskön utförslöpa tillbaka ner över gränsen efter vår första snabbvisit i Norge! Solgasset hade ännu inte börjat plåga oss och i detta skede bara njöt vi. Väl nere i dalen valde vi att springa runt på stig istället för att ta den branta klättringen som rakt-på-alternativet innebar (vilket nästan alla andra tog) - ett "i teorin" lämpligt vägval för oss, men vi genomförde det ganska taffligt och kontrolltagningen norrifrån var mer komplicerad och tidskrävande än vi förutsett ...

K3: vi korsade "storstigen" (den rödprickade) som vi skulle följt i början utan att egentligen märka det (Anders såg ledmarkeringar, men jag avfärdade denna observation...), och därför blev det en del onödig klättring framför allt nedför, som var både brant och försvårades av tät ljung. Kostade tid. Svartprickade stigen lyckades vi inte hitta (vi fick senare veta att dessa stigar, trots att de är tydligt utmärkta på kartan, är i princip försvunna). Sista hälften av sträckan väl genomförd.

K4: bekväm, mjuk nedförslöpning och sen en ganska rak östlig kurs in till kontrollen med sjöarna som otvetydiga riktmärken. Inga problem.

K5: först en tuff nedstigning i dalen, genom tät vegetation, och så la jag ifrån mig kartan när vi korsade jokken vid sjöns nordände och fick vända för att hämta den. Inte så stort tapp men lite knäckande i ett läge då vi annars var på uppgång mentalt, eftersom banan vände tillbaka och slutet på dagens etapp kunde skönjas. Väl uppe på rödprickade stigen gasade vi på lite och smet förbi två lag som vi varit jämna med, vi valde därefter (till skillnad från dem) att köra runt på stig och ta femman österifrån. Vi vek dock av för tidigt från stigen och hamnade i en snudd på lodrätt backe ned mot sjön som dessutom var bevuxen av rena djungeln - dagens tredje (och värsta) dust med växtligheten. När vi väl närmade oss kontrollen såg vi ett av lagen som vi lämnat bakom oss på stigen tidigare, de hade redan stämplat och sprang nu längs sjöns bortre strand. Som vi senare fick veta hade de skippat stigens långa östliga krökning och tagit kontrollen mera rakt norrifrån istället, ett betydligt bättre vägval. Surt ...

Mål: bara ca 3 km målspurt kvar! Ganska omgående kom jag in i en rejäl motivationsdipp, då jag kände mig helt färdig, och kombinerat med ett hopplöst vägval där terrängen tycktes vilja hindra vårt varje steg mot målet (kan i och för sig ha varit en känsla inducerad av nämnda dipp) så blev detta vår sämsta sträcka för dagen.

En skön kväll i avtagande fjällhetta och trevligt sällskap i nattlägret, blev det i alla fall.