Välkommen till mitt digitala kartarkiv!

Var lite trött från början efter en ganska häftig veckoprogramm men tyckte väldig om terrängen och kartan, tack för det Bertil.... tills .... Alltså det gick bra tills 7 och 8:an såg jag ganska enkelt ut med höjden och surdraget innan kontrollen. Blev dock lite distraherad av Henning pressade lite på förbi nedanför det halvöppna och letade efter höjden som sista säkra, fast då kom den aldrig. Hamnade då för långt och det blev 4.35 bommtid då och 1.47 vid 9. Sen kom jag tillbaka och klarade mig fram till mål. Efter målgång sprang ja ner till 8:an att kolla hur det såg ut där nere. Jag förstår hur Bertil resonerade, det finns ett steg ner västerut mot mossen, men väster och söderifrån är det ingen höjd utan bara en terrass. I kartnormen star det att en höjd måste vara att minstone 1m högre än omgivningen mot alla håll (så att den kan uppfattas) och situationen här bekräftar på en visst mån normens vettighet.

Nja. Hur ska jag säga? Under loppet tänkte jag: Trist bana, trist karta och trist terräng. Det beror i första hand på att pga mitt yrke tänker jag karta t.o.m. under tävlingen.Bland annat drar det mig nuförtiden ganska neråt om jag måste tävla på kladdkartor. Tydligtvis tänkte kvällens kartritare Ia Lillstrand inte ett dugg på kartans läsbarhet (främst genom att kladda ihop föremål av samma färg) och därmed kartnormen, inte heller uppdragsgivaren/Norrkartor och inte heller StOF som tilldelar DM-arrangemangen utan krav/kontroll beträffande kartans kvalitet.
Så var jag främst irriterad av kartan och då tillkommer en negativ spin av att banläggningen fattas utmåning (stig alltid bäst). Visst H40 är andra gubbklass... och då är det inte länge till man börjar misstycka om terrängen heller....
Bommade ettan och trean.

Dagen efter sträcklöppet: Jag var trött från början, orkade inte pressa och typ bröt. Körde kartpromenad istället och kan därför sla fast: kartan (främst ritningen) är bl.a. det sämsta jag har sett nånsin.

Startade som näst sist. Det var tuff i början så att jag inte kom igång, men terrängen var tuffast då. Efter ett tag började jag springa om folk. De flesta med glad humör. Det mental tuffa med sträcklöpet är, att du inte vet,vad som kommer, så måste du alltid springa med marginal, vara fokusserad och visa en hel del tålamod. Hade jämfört med dem jag sprang om en ganska lätt steg. Mot slutet t.o.m. pressa. Det är otrolig euphoriserande att fatta att det var precis sista jävla höjden du kommit upp och sen bara rusar man ner i målet.
I efterhand är det mycket svårt att minnas för minnen av löpet är helt osammanhängande. Man lever helt i NUET och typ 30m längre fram. Hamsterhjul, rus, dans otroligt roligt.

Jag valde tävla H21 pga. 1:15000 delen, för att uppleva hela kartan i tävlingsfart (jag aka ytrevideraren) och för att springa en rejäl bana. Alltså först: Kartan är himmla bra (jag menar inte min andel utan SM Karta 1995 av Bergendahl och Rasmussen). Så bra blir kartorna aldrig mer #plotter #brus #hjälpkurvmania #theLaserAge.
Terrängen ganska fint, ledstångfattig, krävande och teknisk utmånande. Mitt lopp då. Tyvärr valde jag till elvan råkt på och det krossade mig. Tufft att vara helt tomt redan i hälften, ännu värra att man just då språng förbi, målet. Men jag gav mig inte gick mest. Sen blev det en liten bom vid 19 ändå, en liten böj från strecket just innan kontrollen och sen lyckades jag inte relokaliseria mig på en gång. I gengäld blev jag då ikappsprungen av RR RaketenRotviker som sen bevarade mig från köra rakt på 20 utan drog mig hela vägen dittåt längs dalen (Fy, så här slog jag Christoph)... Allt i allt en jävlig fin upplevelse som bara kunde toppas av detsamma med lite mer spänst i kroppen.

Medeldistans H40 på kartan jag ytreviderade. Tappade 20s till ettan genom ungdoms-hjälp och 80 sekunder vid 6 där jag missade den med 10 m. Resten är farten som fattas. Hade bra flytt, men de bästa har inte bara flytt utan pressar ordentligt. Några kartografiska synpunkter: brundbilden nedanför 6 är inte superbra redovisad, Mellan 6 och 7 stänger en branttagg dalen, stenig mark är allmänt för tätt ritad, Vid 11 försvårar ringen brunbild interpretationen, vid 12 är tecknen för blockterräng för nära varandra, det ser ut som en brant.

pga. av dem allmänt småa höjdsklinaderna och terrängens lättlöpthet gick det undantagsvis hela vägen och mest råkt på. Bommen intill 9 var helt onödig. Riktig roligt att springa rena kompasssträckor, det brukar inte hända så ofta hos oss söderut.

Jag gick ut på Ornö för att se hur pass bra kartan blev. http://o-zeugs.blogspot.se/2014/08/couch-mapper-from-las-to-map-without.html

Jag nyritade drygt hälften av kartan och språng därför H21 (1:15K) utom konkurans. Tröttnade efter en timme men språng hela vägen ändå. Hade några synpunkter beträffande min del, fråmför allt ytorna skulle jag generalisera ännu mer (Löjliga prickar 150m innan ottan, gula ytro som smältar ihop med höjdkurvor) Annars nöjd med min del.

Den här karta har jag ritad. Ut av tävlingsperspektiven är jag rätt så nöjd med denna. Ju detaljer finns alltid men ändå. Imponerande förresten hur pass mycket man struntar i dem flesta kärleksfull ritade detaljer längs vägen. Känner mig bekräftad att pressa på generaliseringen i fortsättningen. Tävlingen: en liten krok på vägen in mot 12. Annars bra. Kände inte särklid mycket fördel på sträckan, dock in i ringen ibland. (säklart utom konkurans).

Får man springa en bana man har lagt på en karta man har ritad? - Nej, man MÅSTE. Jag ärpersönligen mycket nöjd med karteringen. Banan var roligt. Vad jag felbedömde från ritbordet var den allmänna löpbarhet. Det som verkade lättsprungen med fina strak av hällmark blev ganska tungt så snart man skulle springa tvärs.
Iaf bra flytt i början, sen tungare efter dem slutningar innan 4, 5 och 6. Tappade farten ett tag och var nära att bryta men lyckades vända tendensen och återhittade pressen på sista varvet.

Supernöjd med kartan, banan och prestationen.

Efter en bra teknisk början blev det mycket löpbetonad. Dett försämrades av en uppvändt startfält, så en kort stund var vi minst 7 av 10 stycken i klassen inom synhåll. Tvekade lite in mig mot 10 men där var nog nåt konstig med kartan (lyckades hitta en fast kontrol vi kroken innan kontrollen, Den låg i en sänka ?? Lite tvekande också in mot 11:an men råkt på ändå. Sen hade jag lite ork kvår och kunde öka pressen ner mot målet. Gick loss från min klunga och språng ikapp två. Nöjd.

Fint terräng. Gick nästan prickfritt. "Sri misteiks of abott fiftheen secons. Ai äm veri äppi." Hade bara inte spänsten att pressa uppför.

Så är Jukola när man inte leder: Egentligen ganska lätt och lättlöpt tills man luras in i nån dum misståg. Började med måttlig fart. Bommade 7:an, bommade 10:an sen inte mer. Ganska nöjd med prestationen framförallt fotens prestation, fast lite besviken över hur förhållandevis lätt det var. Tack till Aapo att jag fick springa 3:an. Soluppgången var härligt att springa råkt i.

Jahå. Sent start pga. glömda sko. Lite seg i kroppen. Har ju inte tävlad hela maj. Teknisk bra utan vägvålet till 5an som är dåligt valt och genomförd. Annars helt okay, rent teknisk. Försökte undvika dem tunglöpta slutningar och extra höjd.

Start kl 04.47 på 7. sträckan. Pannlampan på huvudet dock oanvänd. Försökte ha koll på kartan hela sträckan och springa på så hårt som möjligt. Vid första kontrollen har detta inte lyckats helt. Förväntade kontrollen mer österut, i det vita området. Har överläst kulturgränsen. Sedan kom jag i gång fram till 6:an där jag befunnit mig i den fel dalen. Fram till nästan blev jag ännu mer förvirrad, tappade kartkontakten och sprungit allt förlångt tills jag fattade var jag är på kartan. :-( Sedan höll jag koll och det började rulla på. Berget på slutet av banan var mycket fysiskt krävande. Är mycket glad att ha varit med! Var fantastiskt!

Nu sista dagen var ännu mer löpbetonad. Jag minns ingen tävling jag sprang stadigt på tröskeln så långt. Hade sprungit ikapp en kille som drog, men oftast snett och tyvärr två gånger så fick han mig. Syndsynd. Terrängen i var väldigt fint...

Den här skogen är visst högst roligt att flyga genom, om man orkar, det jag inte gjorde. :-) Foten, farten sådär, vädret och skogen fint...

Tog det lugnt idag. Fokusserade på löpstilen. Terrängen är lättastlöpt. Den som stannar förlorar. Gick ganska bra, t.o.m löpstilen blev bättre under tiden, men då kom en liten återvrikning, en hund som bara ville leka i nästan två minuter och då tröttnade lite på detta. Nu hoppas jag att terrängen blir likadant imorgon... felfritt och fullfart. haha.

Nä. Idag var det lite som första dagen: överdetaljerade karta fast över ännu mer löpbetonat terräng. Därmed ingen balanserad upplevelse. (toppfarten är fortfarende ej godkänd)

Andra kvällstävlingen. Den gång med liten våna och en bättre karta. Det här var nu jättekul. Lyckades bara inte omställningen för det sydvästra omrade, orkade inte sänka farten, så gick det snett och jag tappade ledningen. Så blev jag trea och fick en mugg.

Första kvällstävlingen i Lettland. Tog det lugnt i början, men lyckades aldrigt riktig med kartan. Det finns en hel del bra förklaringar om detta för kartan är inte skev men inte bra. På svenska kallas det väl för överritad. T.ex. omradet syd-syd-öster om startpunkten jag språng genom tvä gånger. Detta är m.e.m. slätt . Inte precis detta som syns på kartan....

Nja. Hade en krånligt vecka med ont i foten. Ingen fart från början, så log jag efter klungan. Höll kontakten (1min.) men var tvungen att vara så skarpt som möjligt. Mot hälften språng jag ikapp dem och förbi. Synd att kartan som annars var bra var konstigt in mot näst sista kontrollen. Då kom en klunggubbe ikapp igen.

Formen är inte bra. Sånt känns bäst på enkel bana. Prickfri parallelfel från 9 till 10 som faller under rubriken: "förtjust i att köra kompass blindflyg"...

Sprang tillsammans med Christian Rohner. Hade det svårt att komma in i början, sen hittade vi en hyfsad bra flytt. Efter snöfallet nyss var det väldigt blött och alltid nollgradig. Vi bestämde oss att vända vid kontrollen och springa sträcket tillbaka.